Som en fisk i öknen

Jag vet inte om det är regnet som gör att vissa dagar känns så mycket värre än andra, idag är en sådan dag. Det känns som om ingenting någonsin kommer att bli bra eller gå min väg.
Livrädd inför framtiden samtidigt som jag vill spola fram tiden för att se om det ordnat upp sig. Men borde det inte det? Det ordnar sig för alla andra, varför skulle jag vara ett undantag, egentligen?
Jag är i och för sig ganska säker på att jag kommer klara mig rätt bra så småningom, men just nu. NU! Jag vill inte att det ska va såhär, förstå de! ''Värsta mardrömssenariot'' som kusinen ironiskt uttryckte de. Nått sånt ja...
Så dumma Sofie, öppna ögonen, inse fakta, glöm allt och åk till Irland. Du är körd ändå...