Som en fisk i öknen

Eftersom jag är snäll mot alla(läs Filippa) så ska jag börja skriva igen. Då kan vi kommunicera via våra bloggar och behöver inte prata alls när vi träffas, vilket förmodligen kommer göra att vi springer fortare och tränar hårdare. Så allt blir ju bara bättre!

Filippa är min träningsadept sedan några månader tillbaka och hon trivs alldeles förträffligt med det. Ibland mumlar hon dock något om att jag är grym(det är sant, jag är grymt grym!) och sen nått om att jag måste haft en ond opedagogisk uppväxt i en hundkoja med handbollar men jag förstår aldrigt riktigt vad hon snackar om så jag har slutat lyssna.

För tillfället är vi dock inne i en träningssvacka, Filippa är sjuk och jag får väl skylla på min kropp. Låt mig klaga: min fot är kvaddad och får va lindad 24/7, min rygg å mitt ena knä muppar sig, stukat två fingrar och sträckte baksidan av låret i morse. Och så har jag lite ont i hjärtat och i magen, men det är ju faktiskt inte träningens fel... Så jättesynd om mig. Men det går bra att träna ändå, så Filippa:

Sluta va sjuk så vi kan ut å springa!