Som en fisk i öknen

Jag börjar känna att det är dags att rycka upp mig och sluta va så le på allt. Det är ju faktiskt inte någon annan än jag själv som kan förändra min situation för tillfället. Visst finns det händelser som inte går att få ogjorda men jag måste ändå gå vidare och försöka göra det bästa av situationen. Herregud, ta tag i ditt liv kvinna!

Imorgon blir det hemfärd, ser faktiskt fram emot det lite. Samtidigt spökar tankarna lite med mig för jag tänker att åka hem betyder träffa lillebrorsan men ganska snabbt inser jag ju att så inte är fallet. När jag kommer hem blir allt så verkligt och jag brukar alltid få en riktigt tjutattack efter nån dag, gömmer mig i ett hörn och släpper ut allt jag "byggt upp" när jag är i Växjö. Men går ju över efter ett tag. Ett år sen begravningen nu med...

Sommaren...vad ska jag göra med den? Måste planera! Jobbar hela juli och det ska bli kul, men kan ju inte bara gå och skrota resten av sommaren. Vilka kan jag hälsa på? Vilka vill jag hälsa på? Utomlands? Men med vem? Vad ska jag göra?!