för mycket fritid?
Jag börjar känna att det är dags att rycka upp mig och sluta va så le på allt. Det är ju faktiskt inte någon annan än jag själv som kan förändra min situation för tillfället. Visst finns det händelser som inte går att få ogjorda men jag måste ändå gå vidare och försöka göra det bästa av situationen. Herregud, ta tag i ditt liv kvinna!
Imorgon blir det hemfärd, ser faktiskt fram emot det lite. Samtidigt spökar tankarna lite med mig för jag tänker att åka hem betyder träffa lillebrorsan men ganska snabbt inser jag ju att så inte är fallet. När jag kommer hem blir allt så verkligt och jag brukar alltid få en riktigt tjutattack efter nån dag, gömmer mig i ett hörn och släpper ut allt jag "byggt upp" när jag är i Växjö. Men går ju över efter ett tag. Ett år sen begravningen nu med...
Sommaren...vad ska jag göra med den? Måste planera! Jobbar hela juli och det ska bli kul, men kan ju inte bara gå och skrota resten av sommaren. Vilka kan jag hälsa på? Vilka vill jag hälsa på? Utomlands? Men med vem? Vad ska jag göra?!
Imorgon blir det hemfärd, ser faktiskt fram emot det lite. Samtidigt spökar tankarna lite med mig för jag tänker att åka hem betyder träffa lillebrorsan men ganska snabbt inser jag ju att så inte är fallet. När jag kommer hem blir allt så verkligt och jag brukar alltid få en riktigt tjutattack efter nån dag, gömmer mig i ett hörn och släpper ut allt jag "byggt upp" när jag är i Växjö. Men går ju över efter ett tag. Ett år sen begravningen nu med...
Sommaren...vad ska jag göra med den? Måste planera! Jobbar hela juli och det ska bli kul, men kan ju inte bara gå och skrota resten av sommaren. Vilka kan jag hälsa på? Vilka vill jag hälsa på? Utomlands? Men med vem? Vad ska jag göra?!
...
Skulle ut och gå en vända runt campus häromdan. Bara det att efter ca 100m gång får jag ont i benhinnorna. Helt sanslöst. Kan inte ens gå längre utan att det börjar göra ont. Vild chansning är att det inte är så bra. Vill så gärna ut och springa men det är ju en omöjlighet just nu, kan inte ens gå till Ica...men jag är inte bitter. Oh nej, skulle jag? Nämnde jag att min fot är paj också?
En annan skrämmande sak som jag upptäckt är att jag inte gillar att vara ensam. Jag har alltid sett mig som en person som inte tyckt att ensamhet varit nått farligt, skönt att ha tid för sig själv och bara va...blablabla...det suger ju! Jag tycker ju om människor! Jag har blivit social...woho. På grund av detta har jag lite ångerst inför sommaren; finns det nått folk på campus och hemma i O-hamn eller kommer jag sitta och ruttna bort i min ensamhet? Vi får se helt enkelt.
En annan skrämmande sak som jag upptäckt är att jag inte gillar att vara ensam. Jag har alltid sett mig som en person som inte tyckt att ensamhet varit nått farligt, skönt att ha tid för sig själv och bara va...blablabla...det suger ju! Jag tycker ju om människor! Jag har blivit social...woho. På grund av detta har jag lite ångerst inför sommaren; finns det nått folk på campus och hemma i O-hamn eller kommer jag sitta och ruttna bort i min ensamhet? Vi får se helt enkelt.
Tentaplugg hela veckan lång...
Blev utgång på lördagen, ångrade det nått så grymt på söndagmorgon. Men söndagen va ju även dagen för LVA:s cykelutflykt så det va bara att hoppa upp och va glad! Fem glada töser cyklade iväg mot Sandsbro för tårtbuffé och planerande av tjejmilen. Sen cyklade vi helt enkelt hem igen för att avsluta kvällen med grillning. Där hade allt vart frid och fröjd om jag inte lyckats med bedriften att slänga Filippas icke slängbara saker i soporna. Så det va bara att börja gräva runt bland soporna genom det minimala hålet i Miljöhuset...lyckligtvis hade vi Sara med oss som fick bli kvällens hjälte!
En tanke som slog mig häromdan är hur fort man glömmer. Glömde totalt bort att det skulle varit brorsans födelsedag igår, numera tänker jag ju bara på dödsdagen. Ska man fortfarande tänka på hans födelsedag eller hur funkar det där?
Insåg också att inte många av mina vänner frågade hur jag mådde under årsdagarna av Martin och Farmors död... Jag vet att jag inte kan kräva att folk håller koll på sånt men gjorde det ändå väldigt påtagligt att om ett år eller två kommer det kanske bara vara vi i familjen som fortfarande kommer sörja. Kanske inte ens vi...sorg går ju över, eller?
En tanke som slog mig häromdan är hur fort man glömmer. Glömde totalt bort att det skulle varit brorsans födelsedag igår, numera tänker jag ju bara på dödsdagen. Ska man fortfarande tänka på hans födelsedag eller hur funkar det där?
Insåg också att inte många av mina vänner frågade hur jag mådde under årsdagarna av Martin och Farmors död... Jag vet att jag inte kan kräva att folk håller koll på sånt men gjorde det ändå väldigt påtagligt att om ett år eller två kommer det kanske bara vara vi i familjen som fortfarande kommer sörja. Kanske inte ens vi...sorg går ju över, eller?
