Som en fisk i öknen

De sista månaderna har inte vart alltför trevliga. Att lillebror blev ihjälskjuten på Amf1 i maj och att farmor dog två dagar senare är förhoppningsvis det värsta jag någonsin kommer att uppleva.
Martin var min bästa vän och att förlora sitt syskon är som att förlora en stor del av sig själv.
Farmors död var jag mer förberedd på. Hon var sjuk och med tanke på Martins död kom hon lite i skymundan.

På något sätt som jag inte riktigt förstår lyckades jag skriva min sista tenta för terminen, ordna en avslutningsfest med föreningen och samtidigt planera två begravningar. Det är skrämmande vilka försvarsmurar kroppen kan bygga upp när det händer fruktansvärda saker.

Begravningen för Farmor var min första någonsin och hennes sjukdomsperiod gjorde mig väldigt ledsen eftersom jag  alltid varit "Famors flicka".

Martins begravning en vecka senare, Fredagen den 13 juni kl.13.00, var väldigt vacker. Kyrkan var fylld med värnpliktiga och alla hans kompisar. Jag bröt ihop rejält under begravningen.

Nu har det snart gått 3 månader sedan de dog. Om två veckor ska mamma, pappa, jag och Erik upp till Stockholm och få en genomgång av alla utredningar som gjorts. Det kommer bli jobbigt men så glad att jag har Erik, helt underbar.<3